Last Kiss Goodbye
Hemresan är nära mina vänner.
Efter att ha lämnat lots och gjort fast ankarna ropar Jens till Milas på radion
"Milas, Milas, Milas.. kan en av dina medhjälpare komma upp och ta ner flaggorna?"
"Jaja"
*sprak*
*sprak*
Snabbtänkt som man är så lägger jag ifrån mig rollern som jag använde mig av och började traska upp mot bryggan.
B-flaggan åkte ner först och jag gjorde fast den, nu var det bara den ryska flaggan kvar att få ner. Någonstans på mittenså tittar Kapten ut, "k.el ,l.an s., t.ll .ö..b.rg"....
"Va"
Rickard sätter händerna framför ansiktet för att göra en megafån av sina händer, "KIEL KLOCKAN SJU TILL GÖTEORG!!"
Ahhh, dags att åka hem!
"Lots vid tre tiden, sluss vid 4. Lotsen ska ha din hytt i morron så du får packa och städa efter frukost."
Där ser man, då va man hemma om 2 dagar, gutt gutt!
Lite lätt nöjd och självgod gick jag nedför lejdarna och började gå framåt backen med kännslan av att en tung ryggsäck lyfts av mina axlar. Denna känsla! LEDIGHET! I morrgon åker jag! Whoho, jag log och nynnade och sjöng och skrattade, nu var allt på topp. Ställde mig längst fram på backen och andades in. Nu är jag klar, nu har jag jobbat varje dag i 6 veckor och jag ska hem och vara ledig lika länge, detta har jag gjort mig förtjänt av. Dom tankarna virvlade runt inanför pannan och humöret var på topp.
Nu är klockan runt åtta, jag har gjort en snabbpackning och ska snart upp och göra den ordentligt. Kalle och jag har gjort vår sista bastu för denna törnen, och i morgon är det motorman Kalle, 1:e Maskinist Lasse, Cheif Harry och jag som sitter på färjan från Kiel till Götet.
Bro Anton, tack för denna gången.
Det ska bli ett nöje att komma tillbaka i början av december, tills dess kommer bloggen att renoveras och få lite annat innehåll.
From Russia With Love?
Well well,
Nu känner man hur det börjar närma sig hemfärd och det ska bli gutt att komma från båten i någon månad nu.
Jag funderade lite förut och om det inte händer någon olyka har jag inte så många timmar kvar att jobba nu. Vi ska i morgon förhoppningsvis hinna med konvojen till kaliningrad på eftermiddagen och då kommer vi börja lasta nafta igen på tisdag alltså, går det snabbt, och pratar vi riktigt snabt så är vi klara innan konvojen går ut och kommer jag vi att vara vid simerishamn onsdag kväll/natt/tidigtidigmorgon. Men det är troligare att vi kommer vara klara med lastningen runt 10 tiden på onsdag och får vänta tills på tordag med att åka ut. Så det är slut på övertid nu med tanke på att dom har fasta tider i Ryssland på när man får komma in och åka ut igen. (WHOHOHOHOHO)
Sir Jeffrey har lyckats med någont imponerande, han spolade ner en bunkerpråm med ballastvatten medans vi bunkrade, det är inte alla som har lyckats med så en stor eloge till vår 2:e styrman som löste av Foxtrot the man.
Lista över saker jag har gjort under tiden på Bro Anton:
* Lärt mig lite spanska och franska
* Tillverkat en flasköppnare i rostfrittstål
* Lärt mig makrame iform av ett armband
* Inte spelat dator på 6 veckor
* Andats in gaser jag aldrig tidigare visste fanns
* Lärt mig en drös knopar
* Börjat förstå vad Victor säger
* Kastat kastlina
* Fått 1:e Maskinisten att kalla en lucka på båten "Adams lucka"
* Svabba deck
* Insett att ordet "Varsko" är ett mycket användbart ord, nästan lika bra som "Alright"
* Varit kameraman åt en galen matros som vill bli komiker
* Förbrukat 4,5 toalettrullar
* Besökt 6 olika länder
Och sist men inte minst haft 6 mycket lärorika och trevliga veckor på en båt med underbart folk.
Jäkt och jobb?
Phew, vissa dagar är bra sköna när dom är slut, idag har nog varit en sådan dag.
Det hela börjar med att vi anländer till Rottredam,, innan min normala arbetstid. Vad säger era logiska hjärnor nu?
Jo de säger övertid, och det är rätt. Visst övertid = mer cash i pungen, och är det på efetrmiddagen är det inte så farligt, och mitt i natten går väl an det med. Men när det är den jobbigaste tidpukten på dygnet då är det ingen höjdare.
Jag pratar om den helegaste av alla timmar på dagen, timmen innan man normalt ska vaka och gå upp.
Klockan halv 7 ringer det i klockan och en småtrött Ronny säger att det är en halvtimme kvar tills vi ska lägga till.
Whoho?
Nej. Detta är inte en whoho stund, detta är en: "jag skulle allt villja sova i 6 timmar till" stund.
Men efter jag hade önskat att man skulle få dessa timmarna i sängen öppnade jag mina ögon och mötte värkligheten, klockan är 20 i 7 och jag ska ner till omklädningsrumet och sätta på mig dee röda overallen som har kommit att bli den klädsen jag känner att jag spenderar mest tid i under min vistelse här på Bro Anton.
Väl nera för första trappan möts jag av fler trötta blickar från bland annat Victor och Milas som båda två ser måttligt glada ut över att också dom tivngas ut i det obarmhärtiga, luftfuktiga arbetsklimatet. Jag tittar lite snabbt på kaffekokaren som Ronny tidigare stängt på. Jag tar mig en värdelös plastmugg och häller upp en kopp till hälften, går sedan in i mässen och öppnar kylskåpet där jag hittar mjölken. Slänger i mjölk så det är en brun vätska ända upp till kanten i min vita plastmugg. Sveper den och sedan går jag ner och klär på mig. Öppnar mitt skåp och där stirrar den irriterande blåa hjälmen som är ett måste att ha på sig vid kaj på mig. Tar på mig den och häver en orange Broströms jacka över overallen, går upp till skitmässen och sätter mig ner för att sammla krafter. Jens tittar in, tar tag i kaffekokaren och väntar sig att det nu ska rinna kaffe ner i hans kopp, men aj aj aj vad fel han hade kaffet var slut. Jens tittar argt på den som om den skulle brygga kaffe på momangen åt honom men han fick göra en ny laddning åt sig,
Vi lägger till, det gick ovanligt problemfritt i dag, kan det vara Jefferys ankomst till båten som gjorde det eller hade vi bara lite tur för en gångs skull? Om det var tur skulle sen snart vända. Reservdelar, proviant, slabb, soppråm och bränslebunker kom allt på samma gång, och som jodgubben på moset hade tullen, loadingmaster, seveyor och en snubbe från Skömans Kyrkan hjärtat att alla komma förbi i den vevan med.
Humöret var nu på topp...
Hur som hälst, allt blev gjort utan bunkern för vi hade redan börjat lossa . Regulations säger att vi inte får ta bunker då, och då får man rätta sig efter det, så det var bara för den pråmen att ge sig av.
Det enda som sket sig katastrofalt idag var snuset.
PORTIONS SNUS! Det är inte, det är inte vad grabbarna här snusar. Det ska vara lössnus! Men någon stans blev det fel så vi får se vad som händer med detta problem.
Kapten Rickard och jag (Jungman Adam) har klättrat uppe på monkey island och försökt få in Viasat, detta är något alla måste göra innan man dör. Rikta parabolantenn från toppen av en båt tillsamman med en Ålänning, och med en reperatsittandes nere i TV rummet med radio som skriker till när han ser att stabeln som visar styrka ändrar sig.
Fixa jobb på en båt och gör det. Då har du rätt till att dö lycklig.
Avmönstring i Simerishamn efter Kaliningrad ser det ut som just nu.
Här ska en bild ligga som föreställer Bro Anton när vi går igenom Kielkanalen, men internet på båten suuuuuuger
Mother Russia
Kaliningrad..
Ja vad ska man säga, första intrycket var starkt?
Lotsen kom ombord och kvarten senare så var vi inne i kanalen som skulle föra oss till vårt mål.
Längs med kanalen såg man gammla hus, några nya hus, gammla byggnader i tegel, några hade en metalpanel längst upp med en utbleknad bild av Lenin på. Det känns som att man har åkt tillbaka i tiden när man åker på genom den smala passagen. Helt plötsligt förändras allt.
Allt var nytt, stiligt och påkostat. Anledningen var att nu hade vi kommit fram till militärflottan.
11 stridsbåtar med 6 robotar var stog där, 2 svävare med propellrar på 4 meter i diameter, många och åter många uniformsklädda människor och samt en drös andra militärbåtar.
Man ser vart pengarna läggs om man säger så.
Vi hade ett litet missöde när det gälde lastningen.
Gubbarna i land hade inte så stor koll på hur mycke dom pumpade till oss, så när vi var färdig lastade kom en blyg seyveor och sa till överstyrman "you might have to discharge" på en dålig engelska.
Överstyrman funderade lite på vad han precis hade hört och frågade vad han menade, jo tydligen hade vi fått 100 kubik förmycket, så efter mycket om och men så fick dom koppla på armen igen och få tillbaka lite last.
TUUUT TUUUT!
Ånej... jag känner igen den där tutningen. Är det dags för sopor?
Det kan du fethaja att det var, men idag var det inte någon fancy pråm som kom, icke.. När jag vände mig om stog där en traktor från 80 talet och ett släp bakom denne från vad jag skulle uppskatta till någonstans kring 40 eller 50 talet.
Detta var inte en stund jag uppskattade.
Efter att ha legat till ankars i över en vecka som vi hade gjort har vi självklart konsumerat en hel del och detta resulterar i skräp.. Stinkande sådant.
Det var bara att kasta upp sopsäckar på vår grymma vagn och köra den över kobryggan för att fästa den i kranen och sedan lyfta ner den på marken. Nu kom vi till den andra höjdpunkten, piplines, dom var ivägen... Vi kunde inte sätta vagnen på den sidan rören vi ville, så vi fick sätta den på "vår sida" och sedan kasta över säckarna och sedan bära som till traktorvagnen.
Detta hade ju vatt okej och det inte hade rört sig om antalet det nu gjorde, jag skulle vilja uppskatta det till 40 talet säckar och lite annat skort i form av metal burkar och liknande skit.
Så första besöket i Ryssland kunde ju vart bättre men det är ju altid spännande med nya ställen!
Nu uppskattar jag min tid kvar på båten för denna gång till en vecka.
Så förhoppnings vis är jag på väg hem om en vecka och det ska bli gott!!
Visserligen så beror det nog en del på hur fort det går att lossa i Rottredam och sedan bege sig mot Kaliningrad igen, för dom har tydligen mer nafta som ska fraktas dom där ryssarna.
Några tänbara avmönstrings platser är:
Rottredam om vi inte får komma till kaj på ett tag.
Kielkanalen om det tar lite längre tid än planerat med lossningen.
Simerishamn om vi inte går igenom Kielkanalen.
Eller så får man åka med till Kaliningrad en gång till och vänta lite med avmönstringen, va vet jag..
Det får gå som det går, det är ju inte så att man dör av att vara på båtarnas båt Bro Anton.
(Jag tittar aldrig efter stavfel i bloggen så bry er inte om det är nått som är galet) 
Fire Drill
Igår var det brandövning.
Den gick ut på att öva oss så vi ska kunna hantera en brand. Logiken flödar...
Först klättrade alla in i overaller, sånna grymma röda rackare som jag går runt i dag ut och dag in, men det va lite kul att se folk som inte brukar ha sånt på sig, faktiskt använda det.
När alla var påklädda och anständiga gick vi upp till livåten som vi inte hivade ner i vattnet. Vi skulle egentligen kört ner den till vattnet men det va sån dålig sjö att ansvarig man för övningen tyckte att det var bäst att låta bli.
Istället gick vi till livflottarna där "safty styrman" gick igenom hur man skulle använda kranen och utlösaren till säkerhetslinan. Inget vi ska gå in på nu. Hur som helst, nu var det dags för den stora finalen, kocken fick gå ner och
släcka "elden" i köket medans Milas klädde på sig sin rökdykar utrustning, Christoffer tyckte att det här var en viktig övning, så när Victor efter att ha ont i ryggen inte kunde ta på sig sin dräckt sa han att jag skulle ta den.
Sagt och gjort och jag fick börja klättra in i en vad jag till en början tyckte var några storlekar för liten rökdykardräckt. Men icke sa Nicke, ONE SIZE FITS THEM ALL som det så vackert brukar heta, så innan jag viste ordet av stog jag där i full mundering och kände hur jag var redo att ge elden en omgång den sent skulle glömma!
Efter uppåt en veckas ankring börjar man bli lite less på det, vi skulle idag gått in till Kaliningrad men det ser nu ut som att det blir i morron, och då börjar nedräkningen. Då är det 10 dagar kvar tills min avmönstring!
Om allt går som planerat det vill säga, och det hoppas vi ju på. Så som det ser ut nu är det Kaliningrad i morron, lasta någon last där tills på tisdag eller onsdag, efter det gå till ARA (Antwerpen, Rottredam, Amsterdam) genom Kiel kanalen pga det dåliga vädret sedan får vi se om det hinns med något mer innan jag ska hem.
